| 38 Kapitlet |
1 | En psalm av David; till åminnelse.
|
2 | HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
|
3 | Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
|
4 | Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
|
5 | Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
|
6 | Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
|
7 | Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
|
8 | Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
|
9 | Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
|
10 | Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
|
11 | Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
|
12 | Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
|
13 | Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
|
14 | Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
|
15 | ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
|
16 | Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
|
17 | Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
|
18 | Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
|
19 | ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
|
20 | Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
|
21 | de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
|
22 | Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
|
23 | Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
|