| 14 Kapitlet |
1 | Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.
|
2 | Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.
|
3 | I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.
|
4 | Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.
|
5 | Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.
|
6 | Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.
|
7 | Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.
|
8 | Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.
|
9 | De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.
|
10 | Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.
|
11 | De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.
|
12 | Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.
|
13 | Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.
|
14 | Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.
|
15 | Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.
|
16 | Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.
|
17 | Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.
|
18 | De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.
|
19 | De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.
|
20 | Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.
|
21 | Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.
|
22 | De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.
|
23 | Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.
|
24 | De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.
|
25 | Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.
|
26 | Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.
|
27 | I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror
|
28 | Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.
|
29 | Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.
|
30 | Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.
|
31 | Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.
|
32 | Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.
|
33 | I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.
|
34 | Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.
|
35 | En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.
|