| 17 Kapitlet |
1 | Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
|
2 | En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
|
3 | Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
|
4 | En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
|
5 | Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
|
6 | De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
|
7 | Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
|
8 | En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
|
9 | Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
|
10 | En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
|
11 | Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
|
12 | Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
|
13 | Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
|
14 | Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
|
15 | Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
|
16 | Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
|
17 | En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
|
18 | En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
|
19 | Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
|
20 | Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
|
21 | Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
|
22 | Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
|
23 | Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
|
24 | Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
|
25 | En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
|
26 | Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
|
27 | Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
|
28 | Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
|